Vi har ett välfärdssystem – som blir alltmer komplext där systemet inte tycks vara anpassat till faktiska behov. Skolan saknar lärare, vården vårdpersonal och polisen har brist på poliser. Bristerna kvarstår trots att välfärdsorganisationerna tillförs mer och mer resurser.  Vi har revisorer och andra granskningsinstitut som utifrån lagar prövar hur väl välfärdsorganisationerna fullgör sina uppdrag.  Hur kommer det sig då att styrande politiker och högre tjänstemän beviljas ansvarsfrihet när vi dagligen läser om bristerna och konsekvenserna av bristerna?

Vad är det för lagar och normsystem som påverkar styrning och granskning och på vilka grunder utkrävs ansvar?